It's not fair.

Tänker på Joel när jag hör denna låt:

My love, there's only you in my life,
The only thing that's right.
My first love, you're every breath that I take,
You're every step I make.
And I, I want to share, all my love with you,
No one else will do.
And your eyes, they tell me how much you care.
Oh yes, you will always be, my endless love.

--

Nu till annat, imorgon ska jag till Uppsala, blandade känslor faktiskt.
Känner mig nervös, för om jag nu får reda på att mamma har är ärftlig cancer hon har.
så kommer de att börja utreda mig, om jag ska gå ofta på undersökningar eller om
brösten ska tas bort i tid. Detta gör mig nervös, för oavsett om jag går på
undersökningar så kommer jag ju kanske få ta bort ett eller båda brösten när jag
få cancer. Så frågan är vad jag egentligen vill. Ta bort dem ocg bygga upp
nya eller vänta på cancern....

Jag hoppas i alla fall att jag blir klokare i morgon efter besöket. Det kanske
visar sig att det inte alls är ärftligt och att jag inte behöver oroa mig.
Jag vet inte, men som sagt så snurrar tankarna runt i mitt huvud nu..

Sometimes in our lives we all have pain
We all have sorrow
But if we are wise
We know that there's always tomorrow

--

Just nu saknar jag Joel. Hans stöd och närhet hade gjort att jag blivit lugnare.
Men honom får jag träffa i helgen, vilket jag längtar tills. :))

Nu vet jag vet jag inte vad jag ska skriva mer, min rygg värker väldigt mycket
så jag ska nog lägga mig ned och vila den lite. :)

Ha det så bra, så skriver jag och meddelar i morgon om hur det gick!

Skrivet av: Annica 

Kommentarer
Postat av: Helena

Hoppas att det går bra i morron! Kram på dej!

2010-02-04 @ 21:10:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0