CHILLISOCKER

I brist på publicerade texter av moi - Joel, så trycker jag in en gammal text jag skrev för ett bra tag sedan.
Seså! Här får ni:

Festen började lida mot sitt slut, det var dags att gå hem. Vi skulle gå hem; ta sällskap. Du och jag. Du var lika vacker som sommarnatten vi skulle vandra genom. Du var väldigt glad, antagligen en effekt av alkoholen du hade druckit under kvällen. Jag kände därför ansvar, jag skulle ta hand om dig. Jag skulle följa dig hem och se till att du var säker, jag brydde mig verkligen om dig. Som jag alltid har gjort. På de senaste åren hade du utvecklats till en kvinna, du var inte längre den lilla flicka som jag en gång i tiden lärde känna.

Sommarnatten var varm, vinden var stilla och det enda som hördes var syrsornas sång. Vi skulle promenera längs den gamla järnvägen, genom skogen och till sist hem till dig. Det var inte en speciellt lång väg att vandra, men det skulle ändå komma att ta tid. Något skulle hända där på det gamla spåret, något vackert, något unikt. Under tiden vi gick mot ditt hem pratade vi om kvällens händelser, om killen som hade blivit alldeles för full och om tv-apparaten som hade gått sönder. Vi skrattade och var glada.

 

Helt plötsligt stannade du. Du ställde dig framför mig och frågade vad jag tyckte om dig. Den frågan var jag inte beredd på, jag visste inte vad jag skulle säga. Min reaktion blev istället att jag vände blicken från dig och rodnade. Jag var ohjälpligt blyg, du var ju trots allt flickan jag var kär i. Jag hade under en lång tid velat att du och jag skulle bli vi. Men för mig var det inte lätt att tala om, jag var helt enkelt för rädd för att du skulle misstycka.
Du frågade igen, vad jag tyckte om dig.

 

Jag fick inte fram något som kunde kallas ord, det var som om att jag satt fast, jag kunde inte göra något. Du tog tag i mig, du kramade mig och viskade i mitt öra; "Jag tycker om dig, jag menar... på ett speciellt sätt. Du är inte som alla andra, du är... speciell.". Därefter besvarade jag kramen genom att omfamna dig hårdare, dina ord gjorde mig starkare och ett gigantiskt lyckorus spreds i min kropp. Det jag önskat höll på att hända; skulle du och jag bli vi?

 

Vi stod där på spåret, mitt i natten denna sommarnatt och omfamnade varandra. Du släppte taget om mig och tittade i mina ögon och log; jag kunde inte tänka på annat än hur vacker du var - jag ville kyssa dig.

"Jag älskar dig... ja, jag älskar dig."

Det var de första orden som kom ut ur min mun på ett tag, det kändes rätt att välja just de orden fastän jag egentligen inte visste vad de betydde. Men om jag fick välja någon att "älska" så skulle det helt klart vara dig. Din reaktion på mina ord blev ett leende. Du sa inte att du älskade mig, men just nu spelade det inte någon roll, för jag såg det; kärleken i dina vackra ögon. Ett ögonblick senare blundade du och dina läppar färdades långsamt mot mina; jag blundade och sekunden senare kysste vi varandra för första gången. Sedan dess har vi lärt oss vad det betyder att älska varandra.