Tandläkarskräck!?
Imorse insåg jag att varför jag varje gång när jag ska gå till tandläkaren får en konstiga känsla i magen, typ som om jag var bajsenödig fast jag inte är det.
Allt detta pirr i magen beror på att jag är så otroligt rädd, för att få ont. Få bedövningsspruta.
Mesta dels var väl min nervositet riktad mot att jag inte visste om jag skulle behöva ta den där jäkla sprutan, som jag annars brukar klara mig utan nu den sista tiden.. Jag kom dit och visste att denna tand hade ett ljupt hål, och jag för några månader sedan varit där för att laga den, men då fick jag bara en tillfällig lagning.
Så jag kommer in i rummet idag, frågar sköterskan om jag kommer behöva ta spruta, vilket hon tror att jag inte behöver..
Tandläkaren kommer in, börjar borra i min tand. Då jag plötsligt en stund senare märker att jag slutat andas och håller krampaktigt i stolen. - Jag verkar vara livrädd!
Hon frågar om det går bra, vilket jag säger att det gör. Men idag gjorde det ont, det gjorde ont i nerven i tanden. Det var en konstig känsla som är svår att beskriva..
I alla fall så är jag livrädd att det ska göra mer ont och hoppas på att hon snart gjort klart det hela. En stund senare då hon är klar och sköterskan ska lägga på fyllningen märker jag hur jag själv slappnar av så att jag nästan somnar. Jag märker att jag själv stirrar rakt upp i taket på en tavla med massa bokstäver, jag har fastnat på bokstaven G, som i giraff.
Det är i just detta ögonblicket jag också inser att jag överlevde, trots min rädsla..
Jag har nog aldrig tidigare varit så rädd för att gå till tandläkaren så som jag var idag.. Kanske berodde det på att min tandläkare har hurmörsvängningar och ena dagen kan vara glad och andra dagen sur (då hon är glad är hon snäll mot min mun, annars tvärtom), eller så berodde det på ovissheten om den där sprutan. Jag har faktiskt ingen aning.
Men det var med lättnad jag gick därifrån och insåg att det var ett tag tills jag skulle dit igen!
Nu ska jag snart sova, för i morgon ska jag packa väskan och bege mig ca 6 mil ifrån min hemort Röfors, jag ska nämligen till Skagersvik (Gullspång) för att träffa en söt kille där. Hans namn är då Joel!
Ha det så bra, hej!
Skrivet av: Annica
Kärleksnovell
Seså! Här får ni:
Festen började lida mot sitt slut, det var dags att gå hem. Vi skulle gå hem; ta sällskap. Du och jag. Du var lika vacker som sommarnatten vi skulle vandra genom. Du var väldigt glad, antagligen en effekt av alkoholen du hade druckit under kvällen. Jag kände därför ansvar, jag skulle ta hand om dig. Jag skulle följa dig hem och se till att du var säker, jag brydde mig verkligen om dig. Som jag alltid har gjort. På de senaste åren hade du utvecklats till en kvinna, du var inte längre den lilla flicka som jag en gång i tiden lärde känna.
Sommarnatten var varm, vinden var stilla och det enda som hördes var syrsornas sång. Vi skulle promenera längs den gamla järnvägen, genom skogen och till sist hem till dig. Det var inte en speciellt lång väg att vandra, men det skulle ändå komma att ta tid. Något skulle hända där på det gamla spåret, något vackert, något unikt. Under tiden vi gick mot ditt hem pratade vi om kvällens händelser, om killen som hade blivit alldeles för full och om tv-apparaten som hade gått sönder. Vi skrattade och var glada.
Helt plötsligt stannade du. Du ställde dig framför mig och frågade vad jag tyckte om dig. Den frågan var jag inte beredd på, jag visste inte vad jag skulle säga. Min reaktion blev istället att jag vände blicken från dig och rodnade. Jag var ohjälpligt blyg, du var ju trots allt flickan jag var kär i. Jag hade under en lång tid velat att du och jag skulle bli vi. Men för mig var det inte lätt att tala om, jag var helt enkelt för rädd för att du skulle misstycka.
Du frågade igen, vad jag tyckte om dig.
Jag fick inte fram något som kunde kallas ord, det var som om att jag satt fast, jag kunde inte göra något. Du tog tag i mig, du kramade mig och viskade i mitt öra; "Jag tycker om dig, jag menar... på ett speciellt sätt. Du är inte som alla andra, du är... speciell.". Därefter besvarade jag kramen genom att omfamna dig hårdare, dina ord gjorde mig starkare och ett gigantiskt lyckorus spreds i min kropp. Det jag önskat höll på att hända; skulle du och jag bli vi?
Vi stod där på spåret, mitt i natten denna sommarnatt och omfamnade varandra. Du släppte taget om mig och tittade i mina ögon och log; jag kunde inte tänka på annat än hur vacker du var - jag ville kyssa dig.
"Jag älskar dig... ja, jag älskar dig."
Det var de första orden som kom ut ur min mun på ett tag, det kändes rätt att välja just de orden fastän jag egentligen inte visste vad de betydde. Men om jag fick välja någon att "älska" så skulle det helt klart vara dig. Din reaktion på mina ord blev ett leende. Du sa inte att du älskade mig, men just nu spelade det inte någon roll, för jag såg det; kärleken i dina vackra ögon. Ett ögonblick senare blundade du och dina läppar färdades långsamt mot mina; jag blundade och sekunden senare kysste vi varandra för första gången. Sedan dess har vi lärt oss vad det betyder att älska varandra.
This is it.
Dock är det ganska uppenbart att man inte har hur mycket tid som heslt, dagarna går fort fram just nu.
Känner att jag inte sovit ut på hur länge som helst, trots att jag någon dag lyckats sova tills 11.. Men ofta somnar jag sent, kan inte sova helt enkelt.
Oftast ser dagen ut så här för mig, jag går upp tidigt, gör en massa saker sen är det kväll helt plötsligt.. Tänker varje gång att vart tog den dagen vägen då? Vad gjorde jag egentligen?
Imorgon ska jag i alla fall börja på nån slags jobbcoaching, vilket faktiskt känns skönt. Komma hemifrån lite också.
Ser fram emot helgen också, Jag och Joel ska tillsammans med hans familj åka till Eskilstuna för att träffa resten av han familj. Mysigt! Ser verkligen fram emot det, komma bort från de "vanliga" rutinerna. Jag ser det som en ledighet! ;) Ska även bli mysigt att träffa Emma, Martin och Helmer. (Joels syster och hennes familj) eftersom det var en evighet sen sist!
Just nu önskar jag att Joel var här, men tyvärr är han inte det. Får vänta tills på fredag att träffa honom med. :)
Nu ska jag nog göra nåt ovanligt, försöka sova. Kommer inte bli enkelt, men jag måste. Får helt enkelt tvinga hit John Blund lite tidigare ikväll. eller så får jag räkna får eller nåt. Sova måste jag i alla fall.
Känner mig helt slut, trots det kan jag inte sova. Nu mår jag dessutom illa också.. hmm.
Jag fattar inte, jag kan vara hur trött som helst. men kan bara inte somna....
får hoppas på att mitt träningspass idag på 40 minuter gjort mig tröttare, måste helt enkelt komma igång med den lite bättre, träna oftare. Så jag kommer in i någon slags rytm.
Ah just, sova var det!
Ha det bra, hej! och Godnatt
Skrivet av: Annica
(bjuder på en bild idag på mig själv)
The quiet scares me 'cause it screams the truth.
spotify slutade fungera att jag kände mig helt förvirrad. Till och med den fjuttiga pausen mellan
låtarna kan kännas som en evighet.
Det är samma sak när jag ska sova, oftast behöver jag ha tvn på för att kunna somna.
Jag kan erkänna att jag hellre trivs i ett rum bland massa folk och ljud, än att sitta i ett rum
själv utan ljud. Visst kan det vara skönt att ibland bara ha det helt tyst så att man kan koppla
av och vila öronen.
Men antagligen så kopplar jag bort allt det där onödiga ljudet när jag är bland folk och bara
hör det jag vill höra, så jag lider inte av att det är barn som skriker eller nåt sånt.
Visst kan det vara jobbigt när man har huvudvärk. Men oftast känns det faktiskt skönt.
Men som sagt, så är jag nog himla bra på att koppla bort ljud runt omkring mig.
Kan stå i ett varuhus och ärligt talat inte höra mer än det jag vill. Så jag är nöjd
på det sättet, skönt att kunna slippa ljud när man inte längre vill höra dem.
Det är som om jag kommer in i en trans, där det bara finns jag och det jag
just tänker på.
Skönt äre, och förmodligen tänker den som just läser detta att jag är dum i
huvudet. men jag kan inte rå för det! ;)
Förstår inte riktigt vad allt beror på, kanske blir jag lugn av att ha ljud omkring mig.
Men jag måste helt enkelt ha ljud omkring mig, lyssnar jag inte på musik så har jag
tvn på i bakgrunden.
Aja nog om det.
Joel färgade mitt hår idag, kolsvart. och jag är nöjd. :))
Nu sitter jag här och väntar på att House ska börja.
Ha det så bra, hej!
Skriver av: Annica
Måndag
Jag vet inte vad jag ska skriva just nu, kollar Tv och är lite frånvarande. Men jag kan bjuda på en video, oerhört bra låt det här. Rise Against - Hero of War.
Skrivet av: Annica
Gamla minnen!
och gud så man förändras, Joel ser verkligen liten ut på en del kort. och jag ser heller inte ut som mig själv. Läskigt :D
Hihi gud så man förändras..
Igår hade jag och Joel 3 år och 9 månader tillsammans, det firade vi med lite Kina mat och melodifestivalen. Salem och Ola var helt klart de som var bäst, även The Pain of Salvation var också bra!
Nu sitter vi här vid varsin dator, kollade nyss på en annan del av köping, de är för sköna människor alltså! :))
och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. SÅ...
Ha det bra, hej!
Skrivet av: Annica
It's not fair.
My love, there's only you in my life,
The only thing that's right.
My first love, you're every breath that I take,
You're every step I make.
And I, I want to share, all my love with you,
No one else will do.
And your eyes, they tell me how much you care.
Oh yes, you will always be, my endless love.
--
Nu till annat, imorgon ska jag till Uppsala, blandade känslor faktiskt.
Känner mig nervös, för om jag nu får reda på att mamma har är ärftlig cancer hon har.
så kommer de att börja utreda mig, om jag ska gå ofta på undersökningar eller om
brösten ska tas bort i tid. Detta gör mig nervös, för oavsett om jag går på
undersökningar så kommer jag ju kanske få ta bort ett eller båda brösten när jag
få cancer. Så frågan är vad jag egentligen vill. Ta bort dem ocg bygga upp
nya eller vänta på cancern....
Jag hoppas i alla fall att jag blir klokare i morgon efter besöket. Det kanske
visar sig att det inte alls är ärftligt och att jag inte behöver oroa mig.
Jag vet inte, men som sagt så snurrar tankarna runt i mitt huvud nu..
Sometimes in our lives we all have pain
We all have sorrow
But if we are wise
We know that there's always tomorrow
--
Just nu saknar jag Joel. Hans stöd och närhet hade gjort att jag blivit lugnare.
Men honom får jag träffa i helgen, vilket jag längtar tills. :))
Nu vet jag vet jag inte vad jag ska skriva mer, min rygg värker väldigt mycket
så jag ska nog lägga mig ned och vila den lite. :)
Ha det så bra, så skriver jag och meddelar i morgon om hur det gick!
Skrivet av: Annica
Godnatt alla glada!
Förresten så tyckte jag att det var helt klart rätt vinnare idag på PH idag, gillar inte Erika alls.
Detta inlägg skulle förresten handla lite om att jag vill tatuera mig. Vill göra ett rosa band (bröstcancer fondens ni vet)någonstans på kroppen. Men jag vet inte vart, någon som kan ge mig lite förslag, tack?
Ni kanske undrar varför jag vill ha en sån, men för mig betyder det något. Jag sa till Joel att jag ville ha nåt som betyder nåt, nåt jag inte ångrar liksom. Då föreslog han rosa bandet.
Jag tyckte först att det kändes lite konstigt. Men nu när jag funderat på det ett tag så känns det verkligen som en grej jag kan tänka mig.
Den betyder ju nåt för mig, nåt jag tror och hoppas på. Jag hoppas ju verkligen att det i framtiden inte behöver finnas någon så hemsk sjukdom som cancer, att mina efterträdare slipper den skiten.
Aja ge mig lite förslag på vart jag ska placera den i såfall. om jag vågar! ;)
Nu blir det att borsta tänderna i 3 minuter. Sen ska jag försöka att sova i alla fall!
Skrivet av: Annica
Godnatt alla glada!
Förresten så tyckte jag att det var helt klart rätt vinnare idag på PH idag, gillar inte Erika alls.
Detta inlägg skulle förresten handla lite om att jag vill tatuera mig. Vill göra ett rosa band (bröstcancer fondens ni vet)någonstans på kroppen. Men jag vet inte vart, någon som kan ge mig lite förslag, tack?
Ni kanske undrar varför jag vill ha en sån, men för mig betyder det något. Jag sa till Joel att jag ville ha nåt som betyder nåt, nåt jag inte ångrar liksom. Då föreslog han rosa bandet.
Jag tyckte först att det kändes lite konstigt. Men nu när jag funderat på det ett tag så känns det verkligen som en grej jag kan tänka mig.
Den betyder ju nåt för mig, nåt jag tror och hoppas på. Jag hoppas ju verkligen att det i framtiden inte behöver finnas någon så hemsk sjukdom som cancer, att mina efterträdare slipper den skiten.
Aja ge mig lite förslag på vart jag ska placera den i såfall. om jag vågar! ;)
Nu blir det att borsta tänderna i 3 minuter. Sen ska jag försöka att sova i alla fall!
Skrivet av: Annica
Denna kyla kommer ta död på varenda kropp och själ.
att skriva några rader och denna gång hade jag tid direkt.
Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill få fram med detta inlägg mer än att jag har mycket i mitt huvud just nu. Är det inte det ena så är det det andra.
Men kanske det som jag mest går och funderar är på flytten jag, min mor
och far ska göra snart. Vi ska nämligen flytta in till Laxå.
Vilket känns både bra och dåligt. Det bra är väl att mamma slipper sin
hiss eftersom dit vi ska flytta bara är ett enplanshus, hon kanske blir friskare då. Jag tycker absolut det är värt ett försök. För nu på sista tiden har det här tagit kål på henne, hon har varit riktigt sjuk.
Hon är på bättringsvägarna, vilket är skönt.
Jag ska heller inte bo där så länge hoppas jag, hoppas på att kunna flytta snarast möjligast.
En annan tanke som just nu känns väldigt jobbig är att jag ska till
Uppsala på fredag med min mamma och jag ska troligen få genomgå en
utredning om hur vi ska gå vidare med mig och min troliga framtid med
cancer. Det har även varit diskussioner om att jag ska ta bort mina
bröst tidigt för att slippa cancer där. Vilket känns jobbigt.
Men jag hoppas att de hinner komma långt inom forskningen och att
det snart finns vaccin mot det.
Bara ordet cancer ger mig rysningar, usch.
Förövrigt så känns allt bra, tror jag. Känns dumt att känna efter
för mycket hela tiden.
I söndags åkte Joel hem och vi har varit med varandra hur länge som helst
nu, mer än en månad. Så det kändes lite jobbigt att skiljas åt.
men vi ses förhoppningsvis snart igen! :))
Usch, sitter och lyssnar på en låt just nu och det kom några tårar. (Miss Higgins - forgive me) Ibland kan jag tycka att det känns lite konstig när tårarna kommer för en sån sak, men den här låten är jätte fin tycker jag och just nu är jag lite halv seg så därför kanske lite mer känslig?
Förresten så var det samma sak när jag kollade på OC förut, tänkte då när jag fällde en tår över att Marissas pappa skulle flytta och hon grät jätte mycket. Att det är konstigt att man egentligen sitter och gråter åt en sak som inte är sann, för det är ju bara på TV. Visst skulle det säkert kunna hända på riktigt, men det är ju fortfarande inte ens egen liv som utspelar sig på Tvn just vid det tillfället. äsch, detta lät bara dumt och var alldeles för svårt att förklara hur jag menade, men nån kanske förstod. ;)
Nu tillbaka till verkligheten, ska kolla House klockan 21. wiie :)
Kanske borde fundera på att ta en dusch innan, känns som en evighet sen sist. Var ju dock troligen i förr går. Men jag ogillar verkligen att duscha, känns jobbigt som tusan. Speciellt när man möts av kyla så fort man går ut ur duschen. UUEEW. Denna kyla kommer ta död på varenda kropp och själ. Funderar starkt på att gå i ide. Aja..
Ha det bra, hej!
Skrivet av: Annica